Med händerna fulla av fritid
står jag miltals från jobbet,
undersöker den fria viljan
genom ett fönster
den varma morgonen öppnat på glänt.

Där ute ser jag dalgången
med formen av en mänsklig svank
utsträckt över landskapet.
Fri sikt över skuggorna:
samhället, arbetet, kommersen.

Ännu ett fönster öppnas.
Just nu ligger en kvinna på en sal
med en skrämd katts väsande,
dödskampens matta virvel
som inifrån en trumma.

Nu borstas kvinnans lockar en sista gång.
De anhöriga samlas
i halvcirkel runt sänggaveln.
De nakna andetagen kommer upp
från åratal i glömska.

Jag skrev detta i morse.
Men nu vet jag inte längre nyttan
med distinktionerna, radbryten
dessa skiljetecken,
vad eller vem som skrev vad.

Ditt hår lyser i solnedgången.
Rubinerna klirrar i din blick.
Jag vet inte om jag väljer
men jag följer din tunga mot natten.

En räv passerar i skogsbrynet
innan mörkret försluter den.
Månskäran hänger nyslipad,
beskådar våra strupar i tystnad.