Döda svanar på Fårö stränder
som om något av Hilma af Klint spolats upp

Och du där mot vinden

i frid

som ett kastat vitt paraply
med vingarna lagda åt sidan

när jag tänker på Benoît Mandelbrot
problemet
att mäta en kuststräckas verkliga längd

på samma sätt
som omöjligheten att fullt ta in

fjädrarna

som sakta växer ut från din hud



Vi är ännu ej vrakgods

men en dag ska jag flyta iväg från dig
ta med mig allt detta

himmel, land, hav

lägga ruinerna i mina fickor
sakta portionera ut stoftet
likt Andy Dufresne på fängelsegården



Men inte än, här

där kråkan pickar på svanens hjärta
likt triangeln mot cirkeln
i Hilmas altarbild Nr 1

och jag tittar ned mot orden
som jag nyss skrev innanför dina läppar

hur de försvinner
ett efter ett
längs den våta linjen

där fraktaler sjuder
omärkligt men beständigt

äter sig in, bubblar, svider

medan kärlekens blinda ögon tittar bort