... och eller
som säger sig vara
dina allra närmaste vänner
som när det råder framgång
och lyckan i ditt liv mot dig ler ...

Jämväl
är den närvarande frånvaron
av alla dessa människor i ditt liv
aldrig så smärtsamt markant
som när det icke framgång råder
och allt för många saker och ting
inte vill sig för dig runt omkring ... 

Det som skiljer 
dessa situationer från varandra
är mindre än vad vi ens
vill vare sig se
eller förmår att inse ...

Vad som är framgång
och vad som så ej är
är något om vilket
vi ej alltid behöver vara överens ...

Men det är först vid motgång
och när man ej 
fullt så där alldeles bra mår
som det känns 
vem som verkligen är ens vän
eftersom alla övriga
redan i god tid dessförinnan
en annan väg väljer att gå ... 

Vänner 
är sådana vilka ej försvinner
när alla andra går ...

... och de vänner
som ej finns där
skulle göra så
om de blott fått en chans ...

Men att sträcka ut sin hand
och be om stöd 
när man mår mindre bra
även om man ännu ej är
i absolut nöd ...

... kan kräva mod ...

Ty lika tryggt och glädjande
det är att få vänskap bekräftad
lika smärtsamt är det
att tvingas inse 
vem som så inte är ...

... och att då söka
behålla hoppet  vid liv
är ofta ett bättre alternativ
än att riskera att tvingas se
den eventuellt kvarvarande återstod
av människor som sagt sig vara dina vänner
bekräfta sin status när de dig överger ...

- Men ibland
händer det
att du där och när
du allra minst det anar
eller kan förvänta dig det
finner en utsträckt hand ...

En hand 
som tillhör någon
vilken vill dig väl ...

... Någon 
som härbärgerar
en vänligt sinnad själ ...