... som läser mig
finns det kanske någon
som också bland alla ord
jag publicerar i olika kombinationer
verkligen förmår att se
och blir nyfiken på att få veta mer
av den jag som människa 
i verkliga livet varit
och så ännu är ...

Men samtidigt 
får det  mig att tänka
litet grand som så
att för att lära känna mig
eller rättare sagt 
få en ytlig uppfattning om
vem jag verkligen är ...

... behöver man
gå in redan i början
av mitt poeter.se-arkiv
och med mer öppna sinnen
läsa de flöden 
vilka tillsammans 
berättar inte bara om mitt liv
utan så ock hur 
jag relaterar till livet
min omgivning
och inte minst till mig själv ...

... men också hur
jag känner att
livet och min omgivning
relaterar till mig ...

Mitt i allt som är
tänker jag som så
när jag skriver det här ...

... att jag någonstans
inom något litet
skrymsle och vrå
att bland alla de dig
som är här och läser mig
så kanske, kanske 
den dig jag söker finna 
i något flöde
eller genom det 
som sammantaget förmedlas
av mina publicerade flöden ...

... kommer att finna ut
till slut
att jag är den
du vill dela livet med
för att vi tillsammans
ska kunna skapa våra
framtida gemensamma levnadsöden ...

Samtidigt inser jag
hur på gränsen till naivt
det är av mig
att förvänta mig
något sådant
av någon som 
dyker in i mitt arkiv
här för att i bästa fall
läsa några lösryckta
pusselbitar ur mitt liv
presenterade 
bland alla dessa tillsynes
osammanhängande flöden
skrivna av 
någon som för den
som inte mig känner
är en rätt suspekt figur ...

Ja, för att inte säga
förmodligen högst sannolikt
intet annat än en
sådan där virtuell filur ...

Å  andra sidan
är jag den borne optimisten
som ser det halvfulla glaset
om än jag med åren
utifrån erfarenhet
och de samlade såren
kommit att komplettera
med flytväst ...

Och nog är det sant ändå
att hoppet är det sista 
som överger människan ...

... och så är det jämväl
även för mig
vad avser hoppet om
att nå fram till just dig 
som mina flöden läser
och skulle kunna vara
den söta, vackra, fina,
underbara
som är ämnad för mig ...