Med vargarna som sällskap
(de sov räv i mitt bröst)
begav jag mig ned till sjön.

Vattnet över isen
lyfte sig i håret, drev sakta
upp mot skogarna.

Ett fågelsträcks V
först suset, följt av tecknet.

Jag såg mig själv
och jag såg er andra
utställda som glesa schackpjäser
söka pilen mot nordost.

Sedan solens trumma
(lockrop eller varning)
som slog som underifrån vår spegel.

Någonstans bakom mig
tassandet av svarta rutor
i retrograd riktning

- flocken skingrad.