Drivande i tidens strömmar
som maneter ur havens djup

sökte vi våra rätta liv
där de döda redan dykt.

Våra hjärtans små kompasser
- dit alla före redan styrt -

tog oss till de vida drömmarna
ja, till oceanens själva stup.

Vi såg kusterna
men vi kunde inte äntra land.

Vi var så nära
men vi nådde aldrig enda fram.

Strandade som bakom oss själva
följde så vår konklusion:

"Våra själar är stadda till ankars här
innan alla vågors bittra slut."

- Så skrev vi i vår sista loggbok
sen slöt vi våra konvolut.