Vi står på borden
och ropar mot himlen,

våra röster är unga,
våra hjärtan är vidöppna.

Vi vill dricka morgondaggen
som om den vore guld,

och fånga varje sekund
innan den blir till aska.

Men under våra fötter
darrar grunden.

Vi lånar en trädgård
men lämnar kvar plast,

vi ärver ett hav
men ger tillbaka gift.

Vi säger
“fånga dagen”,

men vi håller på
att krama sönder den.

Jorden är inte en scen
för våra snyggaste kläder,

hon är lungorna
vi andas med,

blodet
som rinner i floderna.

Och medan vi letar
efter filter
som gör världen vackrare,

bleknar
de riktiga färgerna bort.

Se dig omkring.

Se eken
som väntat i hundra år,

se biet
som bär på livets hemlighet.

Det är inte för sent
att vara nyfiken,

det är inte för sent
att älska det gröna.

Sluta behandla planeten
som en gäst

som ändå snart ska gå.

Ställ dig i gräset,
känn rötterna,

och förstå
att när vi förstör henne,

så krossar vi
våra egna speglar.

Fånga inte bara dagen.

Rädda den.