Min sönderlagade tand

hade djupa och starkaste rötter

men nu är den utdragen ;

tog en timme av hård, trixig kamp...!

Din omsorgskrävande tant

satte huset på rullande fötter

men nu bröt du ny marks guld ;

annans gatsten ger mjukare kant...?

Dessa känslostormiga tankar

tätt förtrollat vår gnista till trötter

fast drar in ett nytt lugn

när vår kärlek kan minnas allt framt...?!