... behöver få 
landa en stund
lite då och då ...

... för att få
fälla ihop
och
vila sina vingar ...

Så är det ock
för själen ...

... ängeln
vilken till vår kropp
under vårt jordeliv
är förbunden ...

Ty även
kroppsbundna änglar
fäller ut sina vingar
när våra kroppar
ej utan yttre stöd
orkar fortsätt gå ...

... för att  hålla
vårt hopp 
tillräckligt högt
för att vår kropp
ska få vila och läka
och ej behöva gå
mot en för tidig död ...

Men ibland
behöver även ängeln
som till vår kropp
är förbunden
oavsett 
det råder nöd
eller om
den blott bara
känner sig 
ensam och sliten
i grunden ... 

... få hålla en hand,
slippa fälla ut
sina vingar
och få vila
i den rådande stunden ...

... för att hämta ny kraft
men också för att stärka
den kraft den alltid haft ...

Allt för att ej
tvingas kapa de band
som gör den förbunden
med den kropp
tillsammans med vilken
den såväl 
definierar som representerar
den fysiska existens ...

... vilken i grunden
oavsett om vi är överens
om det själsliga eller ej ...

... utgör den komplexitet
som person och individ
vilken jag ser
när jag betraktar dig
och du ser
när du betraktar mig ...