Att sitta mitt emot en barndomsvän och ändå samtidigt längta väldigt intensivt efter honom, hans besjälade sanna, andliga och magiska äkta jag. Att hela den bisarra situationen känns overklig. Ligger man i själva verket och sover drömmande. Det är som man upplever i mångt och mycket samhället och världen, att det absolut inte möjligt att få någon riktig kontakt med människor. Det är någonting väsentligt som fattas. Tillsammans med katterna är det helt annorlunda. Det är som att folk inte tycker att livet, tillvaron och sanningen är så viktigt eller att det finns värden som är heliga och
inte får kränkas. Livet är ett gränslöst hux flux och det får gå som det går hipp som happ. De mycket annorlunda, äkta, och riktiga människorna måste definitivt ignoreras och glömmas bort, frysas ut och förlöjligas.
Den själsliga dimensionen måste stängas
ned. Medborgarna ska vara normala och typiskt svenska. Den lyckliga befolkningen måste vara normalhomogen och anpassad
till produktion och konsumtion. TV:n och
den fantastiska mobiltelefonen med sin
totalt meningslösa ytlighet är livsviktiga.
Det är underbar shopping som verkligen räknas. Att man missar själva livet är bara skitsnack. Det fanns en tid då samhället och människorna var besjälade och hela tillvaron magiskt laddad. Det fanns en tid av kärlek, djup, stillhet, glädje, långsamhet och frid. Att känna sig som ett UFO i en hiskeligt speedad surrealism och längta hem. Människorna är inte verkliga, och livet är inte på riktigt. Om man är vuxet klarsynt och allvarlig så räknas som en egendomlig, besynnerlig och pretentös kuf och stöddig viktigpetter som ska skruva ned volymen och börja tänka positivt och optimistiskt. Det är ingen fara. Det ordnar sig.
Människor är halvgalna och det är normalt, godtaget och accepterat. Ett mörker att redan som barn bli uppslukad av och hjärntvättad in i en mardröm utan slut.

("Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." -Hjalmar Söderberg.)