Lunds patienthotell

Rum 315, tredje våningen, västra flygeln
Nu är jag här igen
på sjukhuset med utsikt
över ortens stora begravningsplats

Det var i detta rum jag bodde
hela min cancersommar
Så mycket ångest sitter i väggarna
så mycket ont
jag har haft inombords här inne

Skriken av smärta har ekat
mellan väggarna
Skräckslagen uppgivenhet har gjort
kudden dyblöt av tårar

Men jag minns också
prydnaderna som min man gav mej av kärlek
blommorna vänner gav mej av ombry
för att få mej att känna mej trygg

Flamingo- och ananaslamporna
som lyste upp mitt mörker
Raden av vykort från dom som brydde sej
Stjärnhimmeln utanför
Hur det rasslade i trädens löv
som kämpade för att få
fortsätta finnas
den snustorra sommaren
Varje kvälls promenad
runt på på den stora begravningsplatsen
som skänkte mej glädje
över att ännu vara vid liv

Jag minns mina medpatienter
ibland grät vi ut tillsammans
men mest skrattade vi åt eländet

Hejdå rum 315, tredje våningen, västra flygeln
Tack för att du var ett hem
Jag hoppas att vi aldrig ses igen