Svenskens förhållande till döden
beror på vems död det gäller.
Andras eller den egna.

Den död man inte orkar tänka på
tränger man bort.

Den död som inte berör
kan man tala om
och gärna.
T ex grannens.

Den död man tränger bort
för att den berör
visar sig i ångest
men man skyller på stress
och då kan man tala om den
utan att veta att man gör det.

Vi tror vi är livrädda att dö
men ifrågasätter det inte.

Sen finns det de som förnekar döden som sådan.
De vill inte dö.
De är rädda utan att veta om det.

Vi tycks göra allt vi kan för att
dö.