Jag hjälper ju till
är så ödmjuk man bara kan
ger dig allt jag förmår
och lite till

Så varför håller du aldrig käften
varför låter du mig inte vara
den jag är och göra
det jag gör

Din plats i min famn är given
men inte oförbihållsamt
Jag kan inte begå självmord
för att du ska överleva

När jag inget har längre
så går du eller så förstör du
Du tvingar mig att hjälpa
långt över mina gränser

Du spelar så hårt du kan
på mina strängar av kärlek
till människan, varför
Varför förgöra det man mest behöver?

När jag inte kan längre
när jag ligger ned
så får jag göra det ensam
och tänker på Tove Janssons
\" Vem ska trösta Knyttet\"

Är det ditt fel eller mitt fel
är vi båda så gränslösa
fast på olika vis att vi tar
livet av varandra plågsamt?

För mycket ligger på min axel
alla beslut är ämnade åt mig
Gränsen är för mig att dra
för oss båda en gång för alla

Jag går nu
och jag vänder mig inte om
av rädsla att dö i dina armar
om och om igen

Jag kommer inte tillbaka
av hänsyn till dig
för att inte du ska dö i mina armar
om och om igen