Daniel, jag såg din tjej med det lockiga håret på stan idag. Och jag blev mer
stel och spänd
än Jocke i 747.
För hon gick emot mig och jag visste inte om jag skulle hälsa eller om jag skulle låtsas att jag inte såg henne.

Hade jag varit huvudpersonen i någon amerikansk serie så hade jag bara gått förbi och kollat så där
iskallt
på henne, du vet sådär så hennes självförtroende blir
lägre än Glocalnet.

Eller så hade jag sagt någon
elak men fyndig replik,
gått därifrån och vetat att hon bara stod med sina
Max Factor(Max Fucktor)-tunga ögonfransar
och blinkat förvånat.

Men nu är det ju så, Daniel, att jag inte är någon
Rachel Green eller Carrie Bradshaw.
Så jag gjorde inget av det där.

Istället sprang jag in på Konsum fort som satan,
köpte en kaffe ur sån där pappmugg med lock
för att i alla fall se lite amerikansk ut, och tänkte att
nästa gång, då jävlar.

Sen gick jag hem och tittade på Friends.