[14:37]

saker blommar ut, saker vissnar. allt som händer känns inte alltid rätt, men dock mycket oundvikligt, en flodvåg av förändring. relationer spökar i mitt huvud. kanske är det dags att bryta upp och börja om på nytt någon annanstans.

mitt ordförråd sinar mer för varje dag. både det muntliga och det skriftliga känns allt torftigare och att åstadkomma meningsfulla tankar känns som att simma i lera.

jag försöker sluta med drogerna. jag kommer inte undan med fler positiva test nu, då blir det hassela eller annat koncentrationsläger. förtryck!

upprörd. arga ord i telefonen, tröst på fel ställe. jag söker mig allt längre bort från det lovliga umgänget och de trygga kretsarna. på många sätt är jag ute på djupt vatten, men att specificera är inte möjligt. endast en önskan om en båt och ett par åror, en livboj som kan dra mig iland.

kom hem, min vackre vessla! jag saknar dig och din näsa. jag är död av sorg! jag vill ha huvudet fullt av pulver och en johanpäls i soffan.

min bror dör. det är synd. han är så lik mattias. men nu är det kanske över och allt är slut om han bara inte kommer till himlen och får en grav med en duva på.

intighet är allt. allt är intighet. jag läste tristan och isolde igen, den är bra. mer död och passion, mer passion och död. kanske är det den bästa bok som någonsin skrivits, kanske kan mitt intellekt jämföras med en katts i sin utveckling.

jag behöver nog bara vara ifred. nu har jag ingen mat heller. cigaretter och te! jag äter papper.

-

jag är upprörd. hur kunde det gå så här? skam, vuxna män kramar mig och fäller pedofilaktiga repliker. sexuella trakasserier på psyket. dekadensen regerar. jag läser om undergången i bibeln.

-