det finns sömnlösa nätter då jag tror mig höra tysta andetag.
då jag tror mig se minnen utanför mitt fönster.
det finns bara en snötäckt årstid som får min tid att stanna upp.
(men ingenting ska förstöra oss.)

jag drömmer mig bort till sagorna och låter mig falla handlös.
du vet exakt vilka ord som kommer att komma ur min mun.
och jag vet exakt vilka ord som kommer att komma ur din.

varsamt placerar du ditt hjärta i mitt.
jag darrar.
du frågar om det är av december.
och jag nickar.
fast egentligen är det av rädslan.
men jag säger det inte högt.

vi börjar vår vandring.
det är din tur att leda.
snart kommer gryningen, och våra vägar får inte ta slut än.
det är min tur att förlora nu.
så du vinner, för jag behöver dig.
det vet du.

tungt.
så tungt.

det har blivit kallt.
och vi möter den isande vinden med att blunda.
men är det våra händer som kommer att frysa?
du står redan vid vattnet och väntar.
det är din tur att förlora nu.
så jag vinner, för du behöver mig.
(men ingenting ska någonsin få förstöra oss.)

tyst.
så tyst.

men jag försöker, jag försöker att hitta min egen väg tillbaka.
men vi minns. för alltid.
att det som håller mig vaken,
är det som får dig att somna.
för allt är inte som i sagorna.

hand i hand.
älskade.
hand i hand.

(för här skiljs vi åt.)