Min revolt kom sent.

När jag var liten var jag välordnad. Det var mig de andra frågade vad vi skulle ha i läxa. Och jag kunde svara utan att titta i kalendern eftersom jag kom ihåg allting. Men jag tittade ändå i kalendern för att inte verka konstig. Och det gör att man uppfattas ännu mer som organiserad, än om man tittar i en kalender.
Jag kom alltid i tid och visste vad klockan var. Ofta utan att titta eftersom jag tittat strax innan.
Jag fick inga gula kort i fotboll; jag spelade intensivt men rent och ärligt.
Jag gjorde läxorna och fick skitbra betyg för att jag hade en enorm tävlingsinstinkt.
Jag var inte ute för sent. För det var svårt när man bodde på landet och behövde bli hämtad av mamma när man var någonstans.
Jag testade inte droger, för att jag ville vara smartast och bäst på sport.
Jag rökte inte bakom skolan för jag visste att det var farligt. Och det kunde ju påverka betyget.
Jag avsatte tid till läxläsning vid vissa tider på dagarna för att hinna med sport och musikskola också.
Jag planerade dagarna i detalj för att hinna med allting.
Jag trodde att om man gjorde allt bra som man sattes att göra, så vann man liksom.

Men det visar sig ju att det gäller ju att kunna svina. Ta för sig. Ha riktigt roligt och göra sånt som statsministern uppfattar som onödigt och som inte gagnar det samhälle han jobbar för. (det är alltid en han).

Så det är bara att göra revolt. Många gör det i tonåren. Röker, dricker, ligger, skiter i skolan, åker till Hultsfred innan de fyllt 14 och kallar sina föräldrar för horor. Jag gjorde inget av det där. Då. Jag var ju välordnad.

Men jag har nog fasen börjat göra det nu.
Skaffar inget riktigt jobb, sover inte när andra gör det, pratar om sex med människor födda på 40-talet, säger att det är roligt att vara full, tror att man kan leva på poesi, åker till London av misstag, har ingen framförhållning vad gäller inkomst, tror att när man blir rockstjärna så ordnar sig allt, liftar längs E4:an när världen blir för trång. Och det är skönt. Fastän jag snart är 30 -att göra revolt. Det är ju nu man har kraften och språket och skäggstubben. Man måste nog genomgå en revolt för att komma någonstans. Jag slåss med näbbar och klor. Postrevoltörerna. Framåt!