För velighet är inte bra.

Det gör en så oförberedd på vad som kan hända att när det väl händer så står man där , chockad och sårad i alla fall , fast att man inte brydde sig från början

Men innerst inne , under skinnet , så vet man nog ändå vad man vill
Eller hur man vill ha det. Fast det är bara så svårt att plocka fram det.

För det är så mycket lättare att bara vara nonchalant
Och stoppa undan känslorna längst inne i den högra kammaren
För att sen när man minst behöver dem , så poppar de upp

Och då är det inte nådigt, för då finns det inget annat än dem
Tankarna på dig , hur bra du var, och hur många fel jag gjorde
Tänker tillbaka på de få ögonblick vi spenderade ihop , tänker igenom varje ord jag sa och varje rörelse jag gjorde

Och det enda jag kommer fram till är att jag förstår ditt beslut
Jag förstår dig som inte vill ha mig
Jag hade gjort detsamma