Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En av dessa historier...


A hippie epitaph

Wherever did you go, my lovely lost one,
the butterfly of warm and tender colours,
always draped in veils like to enlarge your wings,
the Queen of hippies in those days
surrounded by a court of brilliant beautiful admirers,
a court that I accepted for my love of you
and loved you, living up to that responsibility.
We all were carried easily away by any love in those days,
so were you, when someone stole my bed with you in it,
but I still loved you after that and wanted to sustain my faith,
but you could never take it seriously
and abjectly refused all further poems
and all efforts for a reconciliation.
Was it better, then, to turn to smoking
and committing yourself only to the queerest bums?
You had a child with your seducer
and became a hard and bitter woman
whom I never more could recognize
as that sweet butterfly of only candid colours.
Once or twice you tried again to turn to me
in efforts to renew the loveliness we had,
but I was working hard and could not sacrifice
what ideals I had left to instability in love.
Instead, since then, I only worked for love.


Vart tog du vägen, stackars vän,
min fjäril med de spröda vingarna,
som svepte dig i slöjor i blott varma färger
liksom för att höja och förlänga vingarna,
en drottning på den tiden i ett hov av skönhet
omringad av vackra idealiska beundrare
som jag fick ansvar för och levde upp till.
Alla flög vi lätt iväg på kärleks vingar på den tiden
liksom även du, när någon stal min säng med dig på köpet,
men jag älskade dig fortfarande och ej mindre efter det,
men något brast i dig, och du tog aldrig mera mig på allvar
och vägrade mottaga flera dikter
och såg ingen återvändo.
Var det bättre då att gå och tända på
och falla för de nedrigaste luffare?
Du fick ett barn med din förförare
och blev en hård och bitter kvinna
som jag aldrig mera kände igen
som den där ljuva fjärilen med långa varma vingar.
Några gånger sökte du återuppliva vad som varit,
men jag fastnade i alltför hårt arbete
och kunde inte offra för en kärleks instabilitet
de ideal jag hade kvar. I stället har jag sedan dess
blott arbetat för kärlek.




Fri vers av Aurelio
Läst 208 gånger
Publicerad 2006-10-02 10:35



Bookmark and Share


  Björn Donobauer
The veneer comes down and the hazes in which we adored the world, or the woman, fade into bitter clear mornings of a sudden frost. The chill of real life paling all our dreams.. bloody well put mate..
2006-10-02

  Lars Granlöf
Ett mästerverk
2006-10-02
  > Nästa text
< Föregående

Aurelio
Aurelio