Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

De gråa håren



För var gång du ser henne
levande eller i sinnet
skall du bli ett grått hårstrå rikare,
ty det är kärlekens lön.
Ingen älskar så vettlöst och blint
som den gamle med snövita hjässan och flinten,
men den som är ung,
som ej ännu på ett enda ställe har vitnat i håret,
har ännu så länge blott älskat sig själv.
Blott med smärtan och lidandet,
smäleken och den förblindades vanvett
så kommer den verkliga kärleken
som ej är av denna världen,
som är vit som aska och snö
och som luttrar bort färgen från håren.


The grey hairs

Each time you see her, alive or in memory,
you shall acquire in richness another grey hair,
that being in logical law the most natural wages of love.
No one loves more without sense and more blindly
than aged poor old fools with no more on their heads
than the whiteness and baldness of suffering endless experience.
But he who is young, and without any single white hair,
has not loved anyone but himself yet.
With pain and with suffering only,
with the full desperation of unfair defeat bolting blindly in madness,
in the depths of dishonour and blackness of hell only
real love will gradually come to be learned,
which is not of this world,
but which colours you white like from ashes and snows
and which purges the colours away from your hair.




Fri vers av Aurelio
Läst 239 gånger
Publicerad 2006-10-04 10:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Aurelio
Aurelio