Solens ljus har sen länge passerat nu. Har suttit på den här bänken längre än vad jag kan minnas. Skulle ha gjort allt för dig förstod du inte det? Jag ville vara din älskare när du var ensam, din stjärna när du var vilsen, ville vara din enda precis som du varit för mig. Kan du inte se vad du med mitt hjärta? Det som var så fyllt av kärlek till dig är nu inte mer än ett ensamt hjärta som bultar sina sista slag.

Var förbi ditt hus för några dagar sen. Eller erat hus rättare sagt, stod utanför dörren hörde dig säga ”ja det gör jag” jag kikade in genom ditt fönster. Jag såg honom stå där med ett leende och sätta ringen på ditt finger och sedan ömt ge dig en kyss som du så glatt tog emot.

Vad var det hos honom som du hitta efter bara ett par månader som du inte kunde hitta hos mig efter livslång vänskap? Var det pengar? Makt? Skönhet? Jag som stått vid din sida när din far tvinga bort dig, höll din hand när din mamma dog tog hand om dina barn när du var ensam och trött. Aldrig har jag bett om något förutom din kärlek. Var det så mycket begärt?

Jag gick ut till närmsta bar direkt efter, föll till botten av flaskan som en riktig karl. Jag har vart över allt dom senaste dagarna med flaskan i ena handen och detta brev i andra. Och varje morgon jag har vaknat har jag nya stygn. Vandrat genom soliga dagar och vackra nätter och tänkt på dig. Du som förstod mig bäst av alla visste du inte att det var hoppet om att din kärlek skulle bli min som var det enda som tog mig upp på morgonen. Ditt svek var som en kniv i mitt hjärta det är därför jag inte klarar av att svara när du ringer längre. Ja jag vet du gillar inte när man inte svarar men jag klarar inte av din ljuva stämma nu kan inte låta dig prata mig ur det jag nu måste göra.

Det har börjat regna nu, åskan dånar och lyser upp väggen framför mig samtidigt som regnet sköljer livet ur min kropp. Det känns som jag läcker liv fortare än vad jag läcker blod. Regnets snattrande dränker ljudet av bilarna när jag sakta går genom stan, min flaska är snart slut och brevet har börjat vittra sönder av regnet. Men det spelar ingen roll längre. Regnet smeker betongväggarna och glider ner för gatan som i ett försök att rena den från allt smuts.

Vet att du kommer få ett bra liv en man som kommer att göra allt för dig och barn som avgudar dig som en gudinna. Ni kommer få ett bra liv det är jag säker på det hoppas jag på och tror på.

Hissen har tagit mig till 14:e våningen nu, det gick fort nästan för fort. Men inget att ångra nu dörren till taket är öppet och regnet möter mig som en vägg och tvingar mig att blunda och ta ett steg bakåt innan jag börjar gå mot kanten. Tro inte jag hatar dig, för det gör jag inte jag älskar dig för mycket älskar dina barn med, önskar dom var mina egna men precis som du kommer dom aldrig bli mina och det är därför jag måste gå vidare. Det finns ingen plats för mig i dit liv längre hoppas du förstår, vill inte att du gråter spara dina tårar tills du behöver dom. Jag kommer alltid att finnas där men du kommer bara inte kunna se mig.

Vill be dig om en sista gåva. Att när jag dör låt mig inte mögla i en låda av trä under jorden utan låt mig bli till aska och flyga över världen precis som jag alltid velat. Be dina barn att förlåta mig precis som jag ber dig att förlåta mig men tror du kommer att förstå. Lägg mig sedan till minnena och låt mig sakta falla ur dina minnen och lev det liv du var menad till.