Klockan tickar hårt.
Det dunkar så i mitt huvud.
Hjärnan värker.
En bomb kommer att explodera.
Hjärtat svider.
Kinderna torkas ut.
Läppar som längtar efter de andra.
En famn så kall.
En vinterkväll som denna.
Filten hjälper inte längre.
Nattens mörker,
slukar allting.
Det enda som fortfarande finns kvar.
Det är himlen.
Stjärnor som blinkar klart,
och månen som skiner.
Visar hela världen,
ger alla sorgsna barn en vacker vy.
Ensamheten kanske inte botas,
men den finner i alla fall en stjärna,
som de kan kalla sin egen,
just denna natt.