Om jag
skar en dag, sprang med nya
lätta tag
ej gråten över tomhet, ej
förtystad i evighet
ej misshandlad
av tveksamhet

ej flåendes av det enda ansikte
jag beklamrats med
ej strö salt i såren
av en artig sed
ej låta mig vridas
i kramp
i smärtsam vred

Förstrött, jag ler
driv in kulan, döden giver
och sakta
och tidvis
det hemska sker med iver