"Barn, mitt barn, jag har dig så kär." Likväl går du mig på "nerverna". Jag älskar dig trots det, för den du är. Jag är din pappa, en som du inte valt eller pekat ut. Jag är din, oavsett vad du tar dig för. Du är fyllda två och har en vilja för betydligt fler. Temperamentet är hett som en gammal järnspis och humöret ryker som tekannan därpå. Trots det, finns det i dina två blå kärlek som få. Empatin drar ut när helst någon lider, dina ögon ömma ser, och ditt mjuka hjärta hör. Adam min son; kärleken är en gåva, dig till skänks. Du lille pojk som snabbast drar ton, så är ändå tonerna från dig mitt gehör. Jag älskar dig, du min son Adam!