Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
att finnas men ändå inte


Bortkommen

tyst i mörkret
känner jag närheten av människorna
som egentligen inte finns
långsamt begraver dom mig
med ord som ingen förstår
rädslan far genom mig
men ändå
känner jag ingenting
du står bredvid och tittar
och du ser i mina ögon
den känsla som du själv
en gång mött
på vägen mellan
liv och död




Fri vers av Morbide
Läst 359 gånger
Publicerad 2006-10-11 14:09



Bookmark and Share


  Lilla_Lala
Läste dikten flera gånger och den blev bara bättre varje gång. Starkt!
2006-10-12

    ej medlem längre
Kan känna igen mig i texten ..jättebra skrivet!
2006-10-11

  Darkness
Intressant å bra
2006-10-11
  > Nästa text
< Föregående

Morbide