Telefonen ringer
men det räknas inte.
Täcket är min osynlighetsmantel,
jag syns inte.

Det värker i ögonen,
känns som om hornhinnan ska spricka
men det gör inget.

Jag gråter salt.
Pappa...
Du gråter blod!

Du syns inte
kom fram ur täcket.
Var är du?

Vet du pappa?
Mina väggar är också vita...
Fan jag vet var du är
men jag vill inte!
Taket är också vitt...
Men det räknas inte heller.

Pappa, gör det mycket ont?