Känslor är min svaga punkt.
Dom förstör mer än dom ger lycka.
Trotts det vill jag ha gåvan kvar att känna.
Men även en knapp att stänga av med ibland.

När man får en underbar känsla av att le.
Men inte när ångesten gör allt otäckt.
När jag ser naturen & dess under.
Men inte när jag tvingas inse min svält.

Mager utav social kontakt el en hand.
Men tjock på dessa malande känslor.
Duktig på att ge vad det jag själv saknar.
Som att håna sig själv för en stund.