Och hon
           Föll
           Föll
           Föll
               genom dörren

Hennes fingrar
höll inte längre
det ömtåliga
hon en gång givits vård om

                  Då viskade rummen
                  med all den tomhet
                  de alltid varit
                  fulla av

Det var blod
i hennes oblatskrin

   Sånger som skrivits
             blev för alltid
                       osjungna

      Ömtåliga kronblad
                  som fötts ur ömhet
                               torkade och dog

                       En klocka slog
                                tretton slag

Och på alla fotografier
blev hennes ansikte
en vit fläck