mina ögon är mina fönster utåt världen
min mun är det som förmedlar mitt budskap
och mitt hjärta är det som känner som inget annat kan känna

jag glömmer aldrig det jag såg
jag vill glömma det jag sa
mitt hjärta ligger därborta -
dubbelt övergivet och ensamt kvar

varje stund, varje dag, varje vecka, varje år
föralltid kommer mitt inre sitta och spana vid mitt fönster
föralltid kommer mitt inre granska och avvärja mitt budskap

du uppenbarades framför fönstret
jag ville öppna och kasta mig ut
men rätt nyckel var borta
den försvann dagen dina tårar blev synliga för omvärlden

sökte efter tröst och du hittade det du ville hitta
jag sitter kvar i fönstret, kom aldrig ut
det kan inte sluta rinna

gamla sår rivs upp
gamla känslor känns igen

jag sluter mina ögon, stänger mitt fönster
hur ska jag kunna orka öppna igen?
tomhet är den känslan som kvarstår

ger upp - och tvättar mina fönster
som om något aldrig skett

gamla sår läker
gamla känslor blir åter främmade

tills den dag mitt fönster äntligen kan öppnas