Beijing har 16 miljoner invånare.

Där,
i tehuset i Beijing serverade värdinnan på heligt vis. Jag var på besök som representant för mig själv. Och kanske i viss mån för Sverige.

Så jag följde ritualen. Luktade på teet, rullade den varma koppen i ansiktet och föste den över ögonen så att ångorna skulle göra rent hinnorna och pigga upp.
Jag lyfte den andra koppen på ett visst sätt. Och jag såg till att Yin och Yang inte hamnade i obalans.

Och ingenting av detta var märkligt.

Jag, en man med öppet sinne och begravda fördomar, var i ett främmande land och träffade människor med urgamla seder, traditioner och alldeles egna sätt att vara.

Mr Lee arbetade på bank. Han var lika gammal som mig.

Han frågade om Sverige. Jag om Kina.

Vi hade samma livsfilosofier. Vi var lika. Det fascinerades han av. Så stort avstånd, så olika kulturer och språk, men där satt vi. Och förstod varann.

Vi skålade.

Jag sade “Gambei” och han “skål”.

Han hade en farbror i Sverige.

Jag vet inte vad som värmde mest; teet eller Mr. Lee.

Beijing har 16 miljoner invånare...

Vi skålar igen och Mr. Lee börjar sjunga “Helan går...”

Och ingenting var märkligt.

En dag i ett främmande land.

Ingenting märkligt alls.