Nu i detta nu är jag lugn.
Rofyllt ligger jag och tittar upp i taket
njuter av värmen som fyller mig

Ångesten och smärtan som våldfört sig inom mig har lättat
Men den har gjort mig matt

Kriget mellan alla onda och det härliga har vapenvila

Jag finns i och med att jag känner. Det vet vet jag
det kan jag vara säker på

Låt mig få vara kvar i detta nu en stund till här hos mig
i mitt jag låt mig bara vara

Varför känner jag så starkt
Varför är jag inte oftare här i detta lugna
varför är jag så rädd, orolig, nervös, varför mår jag lätt illa när jag tänker
eller när tanken tar över

oro för att inte räcka till
för mig
för oss
det tar så mycket kraft...som jag inte har-orkar jag igen

Var fyller jag på hos mig
hos dig
samsplel
spela
låt strängarna som är åtskilda vibrera i ljuv musik
ja låt dom göra det
dom är åtskillda var och en för sig låter det inte så mycket
inte så starkt, det blir inte så nyanserat

för dina fingrar över strängarna så som du gör
så blir det musik som du skrev bara för oss

Dessto högre fall
dunsen som hörs när kroppen slår i asfalten, sen blir det så tysst

Slipper man rädslan om man inte tar risken att falla
om man inte klättrar så högt
eller kan man träna sig
klättra lite högre var gång

akta så du inte faller....

Kan man splela på ett tak med säkerhetslinan spänd runt om sig själv
Hindras man inte då?