Där gick man ensam
rakt men med en väldig obalans
längs en räls som efter varje bit
inte tycktes få någon förändring.

Där gick man ensam
och sparkade på småstenar
och andades ångmoln,
som efter varje sekund ökade sin utbredning.

Där gick man ensam
med isklumpar under näsan
med solen skärandes in i ryggen
fast stående på kristallklar is.

Där gick man ensam
och trodde man var en del av massan
men man misstrodde sig själv
när man insåg att ett steg gjorde intrång.

Där gick man ensam
och fortsatte även på det spåret.

och rälsen