Det snöade ute och för andra gången under loppet av fyra dagar blev jag påsatt av en okänd kille.

Hans flåsande i nacken, tungan blöt mot halsen. Kuken hård mot mina lårs nakna hud.
Sedan: stötar inåt.
Jag var inte riktigt där. Inte borta, men ej närvarande i denna så märkliga samvaro människor emellan. Det heterosexuella gisslet.
Efter en stund är han klar, han glider av mig med en suck, sträcker ut sig på ryggen och lägger armen kring mig. Min kropp kryper närmare, själv sitter jag redan på stolen bredvid fönstret och ser hur landskapet där ute långsamt blir allt vitare.
När hans bleka och lite ludna rumpa reser sig upp med resten av kroppen och försvinner ut i badrummet, rullar jag ihop mig till en boll under täcket. Det klibbar mellan låren, seg vätska som rinner ur mig längs sidorna. Det är dimmigt framför ögonen som om snön nått genom glasrutorna, faller ned över min varma, domnande kropp.
Han kommer tillbaka, ler, rufsar mig i håret och frågar hur jag mår. Jag svarar det sedvanliga, och ständigt mumlande,” jo, det är bra”.

Han ler igen, kryper ner under täcket bredvid min fågelkropp, krossar mina skulderbladsvingar med sin bröstkorg.