Ibland, i min säng
tänker jag tillbaks på dig,
och din hand
spelar en dyster refräng
på en sliten gitarr.
den skulle kunna handla om mig.
Folk sa att jag var dum
som sa att jag var jag.
En del ville vara likadan!
Sen såg jag den där bruden du
var on/off med hela tiden.
Hon skrev i sin nätdagbok: Dö!(skum?)
\"Jävla puckobrud\"
Till en fjortonårig tjej på hörnet sa jag:
- Jag skulle aldrig tänka mig att gå i hennes skor.
- Nej inte jag heller, vad vill du gå i?
- Jag skulle fan vilja gå på henne.
- Vad vill du gå i och på?
- Converse och prozac.
- Fan va punk.
- Nej, kom igen när du vart på psyket några gånger.
- Jag vet allt om dig ändå.
- Du, jag behöver inga vänner.
Säger jag, som behandlar alla så illa, framför allt mig själv.
Jag skulle kunna vara världens finaste tjej, jag skulle kunna få vilken kille och brud jag ville, jag skulle bli fullast på alla fester om jag bara blev inbjuden och jag skulle vara den som alla älskade och hatade på samma gång!
Men jag har bara en...
Kom nu prozac så går vi hem.