Somliga kvällar
är för långa
för min smak,
och somliga alldeles för korta.
Ibland är solen vacker
och ibland vill jag sparka på den,
fast jag inte når.
Och mina knän
har skrapta sår.
Det var en hälsning från marken,
Såna som bara jag får.

Kraftlös
är mitt mått.
Och det är för lite.
Stark var jag förut
men nu duger det inte.
Stackars jäkel.
Det ser inte ett dugg bra ut.

Dess ansiktsuttryck
som rann av som vatten.
Först kom tårarna.
Sedan de ängsliga skratten.
Han i de stora vita huset.
Har nog inte riktigt somnat än.


o alla herrgårdars grindar öppna.
Över sju sorters blommor
och några staket.
Drömmer jag om någon,
som inget vet.