du har ett leende av is
ett klirrande skratt
med vita tänder
en rad av pärlor
som rasslar längs golvet
vart du går

en värme lika äkta
som en sprakande eldstad
på min platta tv av silver
kastar lågor över rummet
och vi njuter

du säger att alla lever
i sin egen sanning
men du lever
med ett rakblad mot din handled
fuktigt av champagne

svetten pärlar sig
i din panna
liksom dropparna på utsidan
av din ishink
men med ett leende av is
fryser du tiden

och vi njuter