Kvarlevorna av de gångna är som kedjor runt mina anklar
jag har släppt taget å låtit dig gå men du höll kvar greppet om mig och vägra släppa
mina ögon tårfyllda sen lång tid tillbaka

men nej, glöm mig sluta söka upp mig
jag vill bara vara….
strunta i mig...snälla?
min fantasi duger gott så att det räcker

SKRIK, inte i mina öron
jag tänker inte låta dig komma mig så nära in på livet igen

du har bundit fast mig
det är en fasa att ta sig loss det är därför jag står här med dig

det vi hade var fint
men tänk om jag bryr inte Bryr mig mera ?

FAN vad jag ÄLSKAR dig