En liten ängel kom en natt och plötsligt på min sängkant satt.

Hon hade vingar utav glas jag var så rädd de skulle gå i krasch.

En fråga jag fick den löd så här; varför så ensam och ledsen du är?

Jag svarade att jag det ej vet; kanske var jag ej ämnad att bo på denna planet.

Men ängeln log och sa; så är det ej, du har så många som älskar dej.

Så nynnade ängeln på en sång så mjukt och rart.
Jag somnade så underbart.