fyrahundranitton
fjäderpennor på golvet senare
gav jag mig iväg
och hoppades att du skulle finna nöje i dem

I mitt sökande fann jag sedan otaliga variationer;
gyttriga, färgsprakande kombinationer,
av kitt, fjäder, tjära och dun

värst drabbade mig fenix,
som på grund av en rad olyckliga,
och av mig milt sagt ouppmärksammade,
omständigheter,
endast passerade
fas ett

Röken fördunklade faktiskt mitt sinne så pass,
att jag i ett svagt ögonblick
tog mig an min egen huvudkudde

efter detta föll jag i den djupaste dvala
under vilken jag omedvetet (syntes det)
från mitt sinnes djupaste gömmor frammanade
något jag skulle komma att kalla

\"Den Fulländade Perfektionen\"

Resultatet blev häpnadsväckande,
funktionellt, ja rent utav sensationellt
med inslag av svan, kakadua och lunnefågel,
kastade jag mig i segerviss triumf
ut över havet
östanvinden kittlade mig emellertid
på ett så behagfullt vis,
att jag ej uppfattade fallet
förrän marken skrapade näsan

omtöcknad och till synes förlorad,
gömde jag mig således
i djupaste mörker,
där det dock efter en tid
uppenbarades ett litet ljussken
en liten lucka i tiden
(eller måhända ur, men det är av smärre vikt)

strax kunde jag förbluffande nog
kliva ut på motsatta sidan,
och efter en period av grundligt kalkylerande
och oändliga beräkningar

rycka litet på axlarna
och låta mig bäras iväg av vinden

döm om min förvåning,
när jag från himmelns höjder
såg vingarna mina ligga kvar

på marken