den verklighet som speglas i dina ögon
sprider du likt ringar på vatten
i ett fåfängt försök att fånga världen

men när den når fram till mig bryts ljuset ur
en annan vinkel
då min sol befinner sig på en annan våglängd

och jag låter mitt månljus
sila ner till dig
där jag sitter med dinglande fötter
och förundras över ditt väsen

kanske kan vi bilda en egen verklighet
kanske kan vi låta våra ljus leda varandra
kanske orsakar vi emotionell härdsmälta
när vi fuserar

kanske är det värt det

kanske finner vi varandra på 900 decibel
i en virvel av skratt och tårar
eller så låter vi alla eldar sakta falna
i avståndets glömska

det enda jag kan framföra
är en önskan om utforskning och experiment
inget skulle göra mig lyckligare
än att få explodera i din glödande famn

inga minnen efterlämnas