Aggressiva intermezzon
efter slarviga nätter
i mörka gränder

Virvlandes runt gatlyktors sken
blåste vi alltid så hårt
att alla ljus slocknade

Och grinande clowner
lekte alltid i gryningen
där de kunde håna den nya dagen

Då din närhet gjorde mig elektrisk
stack jag fingrarna i vägguttaget
bytte propp gång på gång
men svarade alltid rätt
på fel frågor

det var överdoser av vapenhot
och för hårt knutna nävar
riktade mot skuggor
tomhet och leda

Märkte du aldrig
att de skriande clownerna
skrattade precis som du?

Du hann aldrig se
tog dig aldrig den tiden
men innan du krossade spegeln
var det mitt namn
du skrev i imman

glöm inte det

ditt eget skrev du i mitt tak