Hennes ögon var bedövande vackra, ljuset som reflekterad över rummet gav håret som vilade över hennes axlar, en ny nyans. Det passiva tillståndet av hängivenhet fick trånaden i rummet att söka sig mot väggarna, som i sig själva bågnade av upphetsning. Kärlek i ett ögonkast gav sig iväg, det försvann ut i tillgivenhetens ömma brand. Kyssar släckte tillfälligt denna fagra hetta som nu gjorde knä svaga och älskvärda hjärtan ömma.