Lillan, du har precis lärt dig gå.
Du springer, oh far precis överallt.
Du sitter inte stilla en sekund.
Du pekar på allt. Oh lägger till en massa ord.
Du tar min hand, du vill att jag ska följa med dig.
Du har fått syn på något. Du pekar oh pratar på lillans egna lilla språk.
Du pekar på den stora blomkrukan som står där på golvet.
Du tittar fundersamt på den, oh sedan på mig. Som om du vill att jag ska förklara vad det är för något som står där på golvet. Jag förklarar, du tittar på mig precis som om du skulle förstå, sen ler du och springer vidare till nästa nya sak.
Bara springer och springer, pekar oh pratar, inte stilla en sekund.
Klart att man blir trött. Du nästan somnar där du sitter på golvet och leker för dig själv. Men inte vill du lägga dig inte. Det händer så mycket runt omkring, så många saker man måste utforska. Men tillslut så somnar du där på din filt. Du sover så lugnt och fridfullt. Ser precis ut som en ängel.
Åren går, lillan växer oh växer. Blir bara större oh större för varje dag.
Och nu har lillan blivit stor.
Min lilla söta ängel, är inte så liten längre…