en svag krämvit linje
som harmoniskt sluter sig och blir en siluett mot en skarp bakgrund

trovärdigt vacker
en tunn skugga

kastar sig under själens spegel
de lyser som guld, något som bara kan förnimmas med ord men man kan se något ogenomträngligt i dem

ditt hår lyser som en guldstorm
när du sover

likt en korpvinge pryder dina ögon och skyddar dem från alla lögner
lider du när dagen kommer

jag vill inte se när du ler, det kryper i mig, att en enda min kan ge yrselsymptom med en svärtande känsla
en färgstark upplevelse, ett yttryck för en hänryckande avundsjuka


som ett gäckande skådespel för oss andra som står och klamrar oss fast vid någon sorts märkvärdig nyans av skönhet

står det alldeles stilla och klart, som en trolldom

men slutligen




det var du