Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den frusna rosen

Jag stod vid bästa vännens grav.
Det var tjugoåtta grader kallt.
Farväl och tack för allt du gav
en liten bugning var allt.

I handen bar jag en frusen ros.
Jag lade den på gravens kant.
Jag gav honom ingen ros när han levde.
Det låter dumt men är ändå sant.

Död var vännen, så även rosen
där den låg i snö och is.
I kylan kände jag mej frusen.
Är detta vägen till paradis?




Fri vers av Svärfars dikter
Läst 529 gånger
Publicerad 2006-11-20 14:37



Bookmark and Share


    Claes
Åh,denna fick mig nästan att gråta!
2006-12-01
  > Nästa text
< Föregående

Svärfars dikter

Mina favoriter
Höstljus