Jag kan inte låta bli att älska alkisar. Dom är helt underbara. Den första jag lärde mig tycka om var Olle. Han mötte jag varje dag på väg mot skolan och han brukade hälsa med att fråga om jag var vaken och sjunga en liten sång för mig. En dag sjöng jag en sång för honom och jag har aldrig sett en människa med lyckligare uttryck i ansiktet. Senare när jag inte längre gick i skolan träffade jag honom på stan, vi hälsade och han sa att jag hade fina kläder. Folket runt omkring såg med förakt på honom, hans händer som plockade i öl i kassen. Olle.

Sen var det Melker. Han tyckte också om att sjunga. Jag, min mor och min nyfödda bror Jacob satt på ett fik i stan, bakom satt Melker. Efter en stund hör vi Melker sitta och sjunga "Broder Jacob" fullt koncentrerad samtidigt som han spelar in det på sin bärbara radio. Därefter spelar han upp sången samtidigt som han ackompanjerar den med sitt munspel. Vi applåderade såklart och fick världens sötaste tandlösa leende från Melker. Melker brukade spela munspel på bussen för alla som åkte med, och han spelade riktigt bra. Nu är Melker på sluten avdelning. Jag saknar honom.

En kväll satt jag och väntade på en vän utanför sjukhuset. Då kom det förbi en liten gubbe, klädd i lappstövlar och stor ullig mössa. Han stannade till framför mig och pekade upp mot en fågelholk i ett träd. "Den där, den har jag byggt" sade han med ett leende. Jag log tillbaka och sade att den var fin, då skrattade han och svingade sig upp på cykeln under orden "Nej, nu måste jag iväg och skrika lite". Han har jag aldrig träffat igen.

Den fjärde träffade jag på ett tåg. Han var stor och rund och med yvigt gulvitt hår runt hjässan. På vägen hem berättade vi för varandra om våra liv och skrattade tillsammans när han fifflade med en öl för att lura konduktören. När vi sade adjö log han och sade att jag hade en väldigt vänlig och vacker aura. Sedan har vi aldrig setts igen.

För en vecka sedan såg jag tre alkisar på en bänk. Dem skrålade och såg väldigt glada ut och jag log mot dem när jag gick förbi. Då hälsade dom och frågade efter mitt namn, en av dem gissade min ålder. Sedan fnissade den äldre av dem till: "Han gillar dig" samtidigt som han pekade på den yngste av dem. Den utpekade log mot mig och sade till mig att jag såg jättegrann ut idag, därefter önskade han mig en trevlig dag. Jag gick vidare hemåt med det största leendet på läpparna och i hjärtat på länge.

Se dem nästa gång.