Grå blick glöder gravt
spända ögon lider
så stramt, så dömd
under giljotinen där vi ligger

först nu, hand i hand
faller tårar, där vi bekänner
hur mycket vi saknat varandra
och om repen, knarrande,
lossades, skulle jag omfamna dig

mitt bröst värker, minns alltid
citrusblommorna du samlade
innan jag försjönk i hat
jag vill be, darrande,
om förlåtelse för sådant

vässad och klar, skinande
stråkar, fästade i bladet
redo att halvera
artärer

i min blygsamhet, i min skam
hoppas jag, som en sista akt,
att mina artärer åtminstonde
kapas före dina, så att du kan
andas en sekund mer än mig

när giljotinen faller