Obarmhärtigt piskar inre stormar
de sargade själarnas redan såriga hudar.

Oupphörligt, som rasande hagel,
faller diarienumren över de fjättrade,
..................................de försvarslösa,
och mänskor slås till marken som otiders åkrar;

Outhärdliga är alla tysta skrin
mot de kalla dokumentens isande vithet,
och Drömmarna slocknar, och allt Hopp;

återstår det mänskliga Vansinnet,
eller Apatins animaliska Tystnad:
där finns även de som inte orkar alls;
..........................snart finnse de inte längre.

Jubelsånger ljuder blott i ledarskapens
..................................luxuösa latriner
och i de kilometerlånga korridorerna
som i panepidemisk iver förökar sig
och väver sitt nät över vår jord

© 2006 Bo Ragnerstam