Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Naturens Natt


I mörkret härskar tystnadens rike;
i mörkrets tystnad porlar aspen
ilar björkens löv i vinden
viskar midjehögt gräs till ljudlös mossa

Till synes ändlöst tickande
arbetar tanken ut mot mörkret
in i tystnaden

Som kuggar mal de fram
Tanke följer på tanke
kugg matar i kugg
Oupphörligt, outtröttligt
Ändlöst

Ett mänskligt maskineri
som skyr mörkret
Dess tanke söker ljus
dess tänkande skapar ljus
med omåttliga meningsbyggnader
i omätbar mätiver

I det mänskliga rikets historiska nätter
besegras tystnaden och övervinnes mörkret
skapas mening, gryning och dag
Måttfulla, klarsynta, genomlysta
indränkta av ljuvlig tillit;
Historiska nätter

Underbar är människan
i själviskt universum
ett fragment natur

*

Oåtkomlig,
långt bortom henne
djupt inom henne
den fulla natten -
Naturens natt

Väldig i mörker
mäktig i tystnad
Himmelska granars dova skrin
ekar mot svartgrå granit,
kysser ljudlös mossa

Omätlig, måttlös, mållös, meningslös
fullkomligt gränslös,
Fullkomlig:
Naturens natt

O helga natt,
välsignade natt
Välsignat vare Ditt mörker
och i Ditt mörkers hjärta
den eviga tystnadens rike


© 2006 Bo Ragnerstam




Fri vers av enkel
Läst 298 gånger
Publicerad 2006-11-25 16:18



Bookmark and Share


  noname_realmind
I denna dikt finns det mycket att smälta...
Vackert, vackert...
Tyvärr är jag för trött just nu, men kommer att återkomma och läsa den igen.

Något jag just nu fastnade för var:

"Underbar är människan
i själviskt universum
ett fragment natur"

Den liksom går in i magen denna vers...
Ändå skulle den kunna skrivas omvänt, typ "självisk är människan i ett underbart universum"...
Många tycker ju att människan är en cancersvulst i en annars harmonisk fungerande värld...

Måste som sagt ta in dikten som helhet bättre för att få in detta i sammanhanget. På återseende...
2006-11-25
  > Nästa text
< Föregående

enkel
enkel