Ångest.Mörker.Ensam.Oälskad.Oro.Olycka.Det kallas visst depression och har nu lagt sin klobeprydda hand på min lilla ynkliga axel.Känslan av upprivenhet kommer då jag känner mig som mest ensam,oälskad och liten i denna så obeskrivligt stora värld.Jag ligger som i en mörk och obelyst glaskula.Somliga stunder kan jag tänka varför kunde jag inte få följa med dig kära farmor.Bort.Bort från blickar,orättvisa,olycka..Somliga ting skulle jag dock sakna som naturen.Men detta jordeliv verkar inte vara ämnat åt mig..